Dåliga och ointresserade lärare finns det gott om i Peters bok Alltid den Annete. Annete kommer på kant med skolan redan från första början, och snart har hon alla emot sig: fröken, rektorn, skolsystern kuratorn… Annete är inte så lätt att göra med. Men för det mesta är hon oskyldig till det hon anklagas till. Istället är det hennes stjärnögda klasskamrat Lena som ligger bakom, men henne kan ingen tro något ont om. Eller också är det lärarinnan som driver fram bråken, genom sitt korkade sätt att handskas med sina elever. Anettes pappa är den enda som hde kunnat få lärarna att förstå varför hon kan vara lite svår. Men han berättar aldrig det som de andra borde få veta; om syskonen som dog när Annete var liten, hunden som dog, kusinen som kvävdes av en ärta i vrångstrupen. Istället får han dem att tycka sämre om Annete genom att gorma och kalla lärarna för lektanter. Och lärarinnan fortsätter att tvinga Anette att äta ärter i matan. Fast när hon kör gafflen genom kinden blir hon lite rädd. På frågan om det kan vara så här illa, svarade Peter:
-Rektorn i Annetes skola är förfärlig. På en skola med en sån rektor, orkar inte de bra lärarna stanna kvar.
När han skrivit klart Alltid den där Annete ville inte förlaget ge ut boken. För den handlar om hur skolan är idag.
-Jag är lika kritisk i den här boken som i mina böcker som utspelar sig på 40- 50-talen. Var men än slår ner i tiden hittar man samma problem, samma förtryck. Så fort det blir nutid, blir det väldigt känsligt. säger Peter.
Så Peter fick gå till ett annat förlag med boken.

Peter har alltid antecknat och fört dagbok, men det var först 1983 som han bestämde sig för att skriva en hel bok.
-Till "Janne min vän, har jag haft episoder liggande väldigt länge, men jag har inte tyckt att jag fått fram den rätta känslan. Att välja orden så omsorsfullt och exakt att man får fram en känsla, det är det som är själva författandet. tycker Peter.
Det var nog därför som boken inte blev utgiven förrän 1985. Språket i "Janne min vän" är 50-talets södersnack. I Annete är det dagens språk. Peter Pohl har fått många fina priser för sina böcker. Bl a Astrid Lindgrens-priset.Lite av prispengarna på 30 000 kronor skänkte han till BRIS-Barnens Rätt I Samhället. Peter Pohl har skrivit 16böcker. Skriver gör han på kvällar, nätter och sommarlov.

Peter Pohl har skrivit läroböcker också, som han använt i sin undervisning. Kortfilmer har han också gjort.

Böcker som Peter Pohl skrivit

Janne min vän 1980

Regnbågen har bara åtta färger(1986)

Havet inom oss (1988)

Alltid den Annete (1988)
Annetes pappa protesterar, mot allt som händer i skolan som ligger i det fina kvarteret Guldkanten. När Anette inte vill bada sprutar lärarinnan vatten på henne, när Annete inte vill äta ärtor, trycker lärarinnan hål i kinden med gaffeln. Hennes enda tröst är Pia, hennes bästis. Men inte förrän den där dagen, då Camilla får ett brev, får rektorn en chans att hämnas på Annete. Boken börjar med brevet. När jag läste början, trodde jag att Anette var en riktigt elak person, men långsamt rullas ett hemskt människoöde fram.

De Stora Penslarnas Lek (1989)

Medan regnbågen bleknar (1989)
Fick 1989 utmärkelsen Heffaklumpen, Expressens pris för årets bästa barnbok

Kan ingen hjälpa Annete? (1990)
Läkare Björn, läkare på BUP, ett psyksjukhus för barn, får en dag en annorlunda patient, som har hoppat ifrån en bro, och som slutat prata.

Malins Kung Gurra (1991)

Man har ett snärj (1991)

Glittras uppdrag (1992)

Jag saknar dig, jag saknar dig Peter Pohl och ------ (1992)
Två tvillingar, en bilolycka, en tvilling. En bok om Tina, hennes kamp, utan sin älskade tvillingsyster

Vi kallar honom Anna (1987)
Väldigt sorglig! Anders kommer en vecka för sent till lägret, pågrund av att han varit sjuk. "Anna" blir genast ett mobbningsobjekt. Som på den tiden, 1958, hette pennalism. Arbetsledaren Bigg, prylade upp Tuvan när han förstört "Annas" tröja, men, är det rätt, eller fel? När Tuvan blir slagen blodig, så tycker han det är "Annas" fel. Jag tänkte mycket på Tuvan, och de andra pojkarna. Hur kan de vara så grymma? De kanske är rädda, men för vad? Är det rätt, av Bigg att slå? Egentligen inte, det borde finnas nåt bättre straff. Eller "Ont föder mer ondska" Idrottsläraren Micke hjälper "Anna" att överleva, åtminstone sommaren. Varför gör de vuxna ingenting?! Mycket mer annorlunda än Annete. Jag tror att Peter Pohl vill få fram ett budskap, om vuxna som inte bryr sig. Det är aldrig hackkycklingens fel, även om vissa tycks tro det! Den här boken kommer jag aldrig att glömma, den finns i bakhuvudet hela tiden. Men kan det verkligen vara sant, att någon har det som Anders? Det är Micke som berättar. Utdrag av bokens milda mobbning, detta kan tyckas vara ingenting, men det blir bara värre och värre, under bokens gång.

"Vi kallar honom Anna! bestämmer Tuvan. Vad säger du om det, Anna? Han säger att det passar bra. talar Musen om. I själva verket säger du ingenting. Du försöker lirka in lådan. Då är det spikat då! säger Tuvan och sätter sig upp. Då får Anna hälsa på pojkarna. Här på Trean har vi stil nämligen. Musen! Visa Anna hur man hälsar här på Trean. Du har lagt ner väskan och mixtrar med den, när Musen reser sig från sin pall. Du mixtrar och muttrar över de förbaskade låsen. Du ser inte att han sträcker fram handen, du hör inte att han säger något. I detta nu får du en knuff. Tuvan står på golvet och tittar högt uppifrån ner på dig: Örru Anna! Man snackar med dej. Vänd inte ryggen till, då! Det är inte fin stil. Har du hört att du heter Anna nu? Du nickar".