15 februari till 15 mars,

usch, det är en grisig tid på året här i trakten. Och året är 2009, trakten den som omger Artur Lundkvistgården. Halkigt och slabbigt var man än går, fult och förfallet så snart man kommer bortom gårdarna, opålitlig väderlek, mestadels snålblåst. Då är det en lisa att vistas inne i stugvärmen och tystnaden. Skriva, skriva, skriva, kanske även sova en smula. Ur vädrets nyckfulla spel välja de bästa stunderna för att gå ut och häva försoffningen. Tillbaka in, skriva, skriva och efter tre veckor se att alla bokstäver faktiskt har fogat sig samman till en komplett boktext.

Jag har varit med om det förr; det är tredje gången jag får en månads vistelse här. Varje gång hamnar jag i det stora utrymme där något kan både födas och fullbordas.   Det finns inte så många ställen som förmår att hysa ett så stort rum. Det lilla bostadshuset på Artur Lundkvistgården förmår.