Jo, för att vi kallade honom Anna. Det var sommaren 1958 på kollo, och det var hårda bud för den som inte riktigt höll pojkmåtten. Jag låter boken heta så här, också för att den reflekterande sökaren, vid anblicken av titeln, ska inse: Antingen är det en böghistoria eller också är det fråga om mobbing. Vid läsning framgår nog ganska snart vilketdera det är fråga om. Titeln upplyser också om att jag inte bjuder på lösningar till den så kallade mobbingproblematiken: vi kallar honom Anna -- vi har inte slutat än. Peter Pohl |
Upp till Vi kallar honom Anna.