Peter Pohl
Boken kom ut på Rabén & Sjögren genom att förlaget hade
arrangerat en tävling i att skriva en barnbok. Det blev Henning Mankells bok
Hunden som sprang mot en stjärna som vann, men Malins kung Gurra
kom i alla fall med i utgivningen.
Tillkomsthistorien börjar
emellertid några år längre tillbaka, höstterminen 1988, då Utbildningsradion
lät mig vara
med i projektet Lust att skriva. Det innebar att jag skrev början på
en berättelse. Denna lästes upp i radion, med adress till mellanstadieelever.
Dessa fick sedan skriva fortsättningen. Bortåt 4000 svar skickades in till
radion, ungefär 2000 lämnades till mig, och sedan fick jag plocka ihop dem
till en fortsättning. Så lästes detta upp, varpå skolungdomarna vässade pennorna
och skrev det avslutande avsnittet. Det blev bara lite drygt ett tusental nu,
för jag hade inte gjort det lätt för mina medarbetare, men det räckte för
att jag skulle kunna mixa ihop dem till ett skapligt slut.
Det var väldigt roligt, det där. Jag tyckte att berättelsen kunde
få ett bättre öde än att bli bortglömd i Sveriges Radios bandarkiv. Så när
Rabén & Sjögren annonserade sin tävling tog jag mig an historien
igen, utvidgade den till boken Malins kung Gurra.
Men originalversionen,
Efter sista varningen,
har sin charm, tycker jag och har därför sparat den.
Eftersom detta entydigt är en bok för unga läsare, blev den inte så egendomligt mottagen av kritikerna. När jag en dag befann mig i Borås, råkade Boråstidningen recensera boken tillsammans med ett antal andra. Den recensionen fick mig att skriva ett inlägg, som givetvis inte Boråstidningen tog in, men som däremot så småningom kom i Opsis Kalopsis: Klasshat till doms över barnlitteratur.
Upp till bibliografin.