Ljug mig en sanning!
C:a 40 min teaterpjäs för två skådespelare
av Peter Pohl, 1994
-
När Madde, 11år, kommer hem till en tom våning
sätter hon på ett videoband, det första hon
gör. Där hälsar mamman: Hejsan älskling ...
varefter instruktioner följer för hur middagen ska göras
iordning. Madde följer inte anvisningarna, utan packar
istället upp det hon har med sig hem: diverse krimskrams för
fest. Hon märker inte att hennes bror Jocke, 15 år,
kommer hem, förrän han stoppar bandet. Han grälar
på henne; det är ju meningen att de ska fira pappans
födelsedag när denne kommer hem, och då är inte det
där bandet något lämpligt mottagande.
- Syskonen jäktar med att hinna klart
med förberedelserna innan pappan kommer, men brådskan är
onödig visar det sig. De får äta, utan att han har
kommit, och frågan är om han alls ska komma, eller om han
tänker jobba över som vanligt.
- Jocke utnyttjar väntan till att med
Madde ta upp att hon måste acceptera att mamman har övergett
dem. Det har gått tre år sedan hon spelade in det där
bandet och försvann. Men Madde hoppas fortfarande.
- Sedan är det slutpratat. Jocke rusar
iväg till sin träning, Madde startar videon igen och dukar
surmulet av efter måltiden enligt mammans instruktioner. Hon har
en liten monolog, där hon drömmer om hur varmt och fint det
ser ut innanför fönstren i andra hus, där riktiga
familjer med lyckliga männisor sitter nära varandra och pratar
och ler tillsammans... När hon har pysslat färdigt skriver hon
på en lapp att hon är på biblioteket, och skyndar ut.
- Men hon hinner inte ens ut genom
dörren innan hon knuffas tillbaka av Jocke, som bara har lurpassat
utanför. Det visar sig att Madde kväll efter kväll bara
har påstått sig vara på biblioteket. Jocke säger
att pappan har kommit underfund med detta, och har satt Jocke på
att ta reda på vad Madde istället sysslar med. Madde
förvirras av nyheten att pappan skulle bekymra sig om henne, och
trasslar in sig mer och mer i underliga förklaringar.
- Det går inte att ge ett begripligt sammandrag av de ganska
invecklade turer som samtalet nu tar, men såväl för
publik som för Madde och Jocke, blir det så småningom
klart att båda syskonen har ljugit sig fram till varsin felaktig
bild av familjeförhållandena. Den här kvällen blir
något av Sanningens Stund. Det gör ont hos båda men
luften rensas och de upptäcker nya sidor hos varandra. Till slut
är de så överens att de kan enas om en förklaring
att servera pappan. Om han nu kommer ...
- Pjäsen sattes upp av Friteatern på Bristol i Sundbyberg och
spelades i skolorna läsåret 1994-95, med Lotta Holm och
Anders Brunskog i rollerna.
- Manuskriptet översattes till tyska
av Petra Lyon, på förlaget Verlag der Autoren, Frankfurt am
Main, år 2001
Upp till bibliografin.
Last modified: Wed Feb 5 10:44:38 MET 2003